Emil Lundin

Amerikafararen

Min mormors bror, Emil Lundin, reste till Amerika 1907och blev kvar där borta i U.S.A. och Canada. Han föddes den 10 december 1886 i Häxåsen som äldste son till Nils och Karin Lundin. Vid sin död bodde han långt nordväst i Canada, i Dawson City vid Yukonfloden. Han skrev brev hem till föräldrar och syskon. Det blev med tiden långt mellan kontakterna. Han bannar sig själv i sina brev för att han är så slarvig och lat att skriva. Men, konstaterar han, så är det väl med storhopen af svensk amerikaner som varit borta från fosterjorden så länge som jag har varit. Ju längre man dröjer med att skriva desto värre blir det och så till slut blir det aldrig.

Hans mor sparade breven från Amerika och vårdade dem ömt. Efter henne tog dottersonen Manne Svensson över. Han var mycket rädd om brevsamlingen och lade till nya från senare tid. När hans tid var ute och ingen ville ha dem kom hans kusin och min morbror Nils Nordman och tog dem i sin vård. Nu är han också borta och breven har vandrat vidare till mig.

Det blir till en berättelse om livet i Amerika, om goda tider och om de hårda tider som kom efter första världskriget och som varade inpå 30-talet. Om tiden som soldat. Men också om längtan, han skulle gärna vilja se farfar igen, träffa föräldrar och syskon, på äldre dar minns han platser från ungdomen han skulle vilja återse, den där lilla odlade plätten längs stigen på andra sidan Billsåsbäcken, Arådalen med fiske av småöring, bäst vore att få fiska abborre nere i Myrviken.